lördag 22 september 2012

55 minuter kvar.

it's a big night tonight ^_^

söndag 9 september 2012

Åh!

Katie Melua är gäst hos Moraeus ikväll! :D och Björn Skifs! Toppen söndagkväll ^_^

lördag 8 september 2012

Fina vän !



Myslördag tack vare gårkvällen :D

Honey I'm home ..♥

Guuva skönt att vakna i våran säng! Att kunna sträcka på sig, kunna sova utan mysbyxor (ville inte vara utan pga kameran), kunna skölja av ansiktet nu när jag gick upp utan att tänka på sladdar o lappar överallt, att kunna krypa upp o snosa på M, klia mig i huvudet, kunna gå runt o vela o leta efter medicinen o inte sitta fast o bara ta sig till toaletten!

Det känns jätteskönt att vara hemma efter den här veckan men det känns också precis lika skönt att äntligen få göra det här!

5 anfall fick vi ihop och det är redan bestämt och remitterat att om inte så länge så ska jag tillbaka och då ska jag träffa en neuro.psykolog som ska göra tester för att kontrollera minnesfunktioner, hur/om jag påverkas av medicin, hur/om anfallen påverkar och huruvida "förändringen" påverkar. Sedan är det operation som hägrar..

M hade match igår och istället för att fotbollsfrua så mötte jag upp en kompis för att fira min utsläppning&hemkomst, vi gick och satte oss på en uteservering och det var så skönt att kunna sitta ute och få frisk luft och rasta benen efter en vecka instängd på ett varmt rum! Innan alltför många timmar passerat kändes det som en sommarkväll, supermysigt! Vi sågs redan vid 7 och inte trodde väl jag att jag skulle vara tillbaka hemma vid 2 på natten men så länge blev det, timmarna flyger fram när man får utsläppningspresent och cola ^_^
Tack Mli! ♥

fredag 7 september 2012

it's friday I'm in love!

Fredagmorgon på Uppsala Akademiska. Det finns en chans att dom är mänskliga o kopplar loss mig idag. Annars blir vi kvar hela helgen.. :/

Tre anfall har vi lyckats fått ihop, men alla är "natt-anfall". Då ligger jag "bara" och tuggar och sväljer och spänner kroppen, men dom vill ju gärna ha ett "dag-anfall" också för att se vad som händer med kroppen då. Eftersom jag börjar gå omkring o sluddrar o spänner mig och allt vad jag gör så vill dom helst se och ha så många anfall som möjligt så att man tydligt ser att som utgår från samma ställe -> tumören.

Vad dom hittills, utan någon djupare analys har sett är att anfallen kommer från samma ställe. Sen är det upp till neuro.fysiologen att granska MR-bilderna och EEG och säkerställa att anfallen beror på "förändringen i hjärnan".

onsdag 5 september 2012

mittwoch

Än har ingenting hänt, håll tummarna för anfall idag!!

tisdag 4 september 2012

Hooked up

Jag lever! Det är första morgonen och jag har precis vaknat till och ligger och känner in hur min kropp mår. Det känns rätt ok. Huvudet ömmar, såklart, och sladdarna ligger oskönt och trycker bakom örat (som när man haft ett diadem ett par timmar och man slänger av sig det med lättnad), det är ju typist att jag inte kan göra det med dom här! Jag har en stor "strumpa" över huvudet som ska hålla trådarna på plats och den sitter under hakan och trycker åt obekvämt och ovant. Mina käkar ömmar för där kom en professor och överläkare in och tryckte fast två stora elektroder så jag kan knappt öppna munnen. Jag har inte vågat kolla mig i spegeln än idag för nu har det nog tillkommit urtjusiga blåmärken över käkar&kinder..

Det var tufft igår, jag kämpade verkligen hela dagen med att vara fokuserad och tänka på att "jag vill det här, allt är för min skull, det är för att det ska bli bra!" Men det var förbannat svårt när sladd efter sladd efter sladd trycktes in i skallen..
Men relativt bra går det ju. Vi har eget rum, visserligen bredvid en förvirrad gammal dam så hon har varit på väg in hit några ggr och inatt när vi skulle på toa så hade dom ställt en dörr framför vår gemensamma dörr ut i korridoren! Vi har dator och tv på rummet. En träningscykel ifall jag får för mig att börja träna, frukost lunch och middag ingår, och så den lilla detaljen att om och när jag flyttar mig i rummet så ska jag inte glömma och flytta efter kameran, dom måste ha mig i bild hela tiden..! Det känns inte alls awkward när vi sitter i soffan och tittar på tv och kameran står o blänger på oss ^^ what to do..
På en skärm ser vi hela tiden aktiviteten i hjärnan och hur EEG-linjerna hoppar när jag rör på mig eller äter eller skrattar. Fascinerande! Varje dag kommer två neuro.fysiolog analytiker upp för då har dom kollat igenom 24timmar av bandet och redovisar vad dom sett.

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam och glad jag är att jag har Mats med mig, och inte bara med mig här utan att jag får vara hans och han min. Tappert sitter han i två timmar, stilla och tittar på när dom sticker in trådarna, han trängs med mig och min förlängningssladd i pyttelilla soffan and he does'nt mind the camera utan bäddar ner mig när det är kväll, pussar på mig när det behövs, tittar mig i ögonen och pratar lungt och sansat med mig tills tårarna slutat rinna går obekymrat omkring.
Jag tycker det är jobbigt som tusan med kameran, "vad ser som nu, vad tror dom nu, tycker dom att jag är slö som bara sitter här och tittar på tv, vad ska dom tro när jag ligger  här och gråter?".. Men "kameran spelar in även på natten.. Och ibland har dom behövt hålla för ögonen och spola förbi för att folk har glömt bort kameran" så jag vet att dom har sett värre saker än mig gråtandes.. Det var en sköterska som skrattande talade om detta för oss :PVem tusan blir sexsugen av det här??

Hursomhelst, jag hade aldrig klarat det här själv, det vet jag. Jag hade brutit ihop och fått panik och sagt att det inte blir nått med det här! Men Mats, finaste Mats, han tänker inte låta mig springa härifrån i första taget inte ^.^
- Och bästa med honom är att han inte skrattar åt hur jag ser ut förrän jag själv har gjort det! :P


Hörrni! Snälla, håll tummarn för att jag får anfall, håll hårt så att jag får flera st så att dom får allt dom behöver och jag kan åka hem!
Tjingeling!

söndag 2 september 2012

Nervig

Jag är så jäkla nervös. Jag blev det nu när jag satte mig i soffan framför tvn. Det är grått&tråkigt ute och söndagsångesten är ett faktum. Alltid den dassiga söndagen.. Det blir säkert bra när jag väl är på plats och är installerad men nu är det bara GAAAH!!

Igårkväll vid 20 så bestämde vi oss för att gå ut och äta. Vi snyggade till oss (min kille är snyggast i världen) och 20min senare så tog vi en promenad ner till centrum. Det var alldeles lagomt varm/ljummet ute och det blev en mysig promenad både dit och hem. Det är mysigt att gå genom stan en ljummen kväll och lyssna på sorlet, skratten och klingande glas från uteserveringarna, man får passa på innan alla onyktra partypeople kommer man-ur-huse och stör lugnet på sin promenad mot utestället.
En helt lagomt perfekt kväll att slippa behöva tänka på mat och komma iväg och bara kunna sitta med varandra utan mobiler och tv-apparater ♥