20/10-08 14.06

Det är helt galet.
Idag har jag varit borta i en månad.
Det är en månad sedan som jag sa "Hej då älsklingen, vi ses väl till jul då", och torkade bort tåren som rann nerför kinden, onödigt egentligen, för 2 sekunder senare var det en ny på precis samma ställe. Jag pussade på älsklingen och gick på bussen.
Det fanns inga tomma säten så jag fick sitta bredvid någon yngre kille, som jag hade kallat emo, om jag fick.
Han kollade undrande på mig när jag förgäves torkade mina kinder, jag kände att han undrade varför jag grät, men han frågade aldrig.
Jag såg älsklingen gå mot bilen och åka iväg, jag följde bilen så länge jag kunde, sen startade bussen, och jag var på väg...

Nu sitter jag på Café Tully's i Narimasu och försöker läsa pedagogik, från högtalarna spelas lagomt bra bar-jazz. Vid kassan står en kille och gör en latte och en tjej torkar disk. "Arigato masimas" ropar de i kör när någon lämnar cafféet.
På bordet framför mig står min nya favoritdryck Tullys Blood Orange Juice, storlek grande, bredvid ligger någon sorts bulle som jag köpte, och en honey milk latte också, jag beställde en hotto, fick en coldo, så kan det bli ibland, o ändå frågade hon. Japan är inte ett sånt land där man säger till att det blivit fel, man sätter sig istället med sin coldo honey milk latte, för att inte genera någon.
Jag ska smaka på min bulle nu, och återgå till mitt pluggande... Arigato, masimas