Idag fick jag ett brev från Karlskoga Lasarett.
Det var en kallelse.
Jag och diabetesläkaren bestämde ju sist, när jag var där i, när var det? Slutet på september?
- iaf så bestämde vi ju då att jag äntligen ska få träffa en neurolog.
Och idag kom alltså kallelsen, jag "får en tid inom tre månader.
Let's just hope I don't die during that time!
- Det är ju bara en hjärntumör liksom..
Okej, jag veeet, dom har sagt att det är ofarligt och att jag inte kommer dö av den, just nu iaf. "den har ju massor med plats att växa på", och det stod faktiskt på kallelesen att jag naturligtvis skulle kontakta sjukvården om mitt hälsotillstånd försämrades..
- Men ändå! TRE månader! Och nu har det redan gått åtta månader sen som jag åkte in..
Ett år för ett samtal, det är väl logiskt? (känner ni ironin och känslan just över ordet l o g i s k t?)
Jaja, det stod ju faktiskt inom tre månader så med lite tur kanske bara min remiss eller kallelse "bara" kommer bort en gång och det kanske inte tar sååå lång tid innan jag får komma dit?
Eller?
Jag är ledsen Sjukvården men det här är ju fantastiskt! Fantastiskt superdåligt!
Men jag är inte bitter, som "Tony Rickardsson" skulle ha sagt.. Inte ett dugg..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar