torsdag 17 mars 2011

somebody to love

Fjärde morgonen som jag vaknar upp i den här sängen på det här sjukhuset.. Fyra dagar kanske inte låter mycket men jag kan tala om att det känns som en evighet, verkligen..
Igår kom mamma hit tills läkarna går sin rond vid 10. Det kändes bra att hon fick samma info som jag angående magnetröntgen och dom vita fläckarna.. Igår sa läkaren att "med massa tur får vi svar från Uppsala idag vad det är för något", igår hade jag ingen tur så jag hoppas bannemej vi får svar idag.. Aldrig har jag haft sån hemlängtan som jag hade igårkväll.. Mamma och elin var här hela dagen, vid 14 kom frida och efter jobbet kom mats och vid 19-tiden kom pappa.. Alla utom mats åkte vid 20, mats stannade kvar en timme till och det verkligen jättejobbigt när han åkte och jag låg kvar här själv..
Igår fick jag medicinen mot epilepsin för första gången och fy tusan va yr jag blev, gick runt som i en bubbla hela dagen.. Så kan det vara i 3-4 dagar ungefär tills kropp och huvud vant sig vid så starka tabletter..

Nu kommer snart frukosten in så jag ska dra upp rullgardinerna här så jag får en morgonmysig frukost :)

Snälla ni, håll tummarna för att jag får svar från uppsala på magnetröntgen idag, och att de vita fläckarna är helt ofarliga..

Tjingeling!
Published with Blogger-droid v1.6.7

Inga kommentarer: