en sjukling

jag är hemma!

läkaren frågade mig på 10-ronden i torsdags hur jag ville göra, jag sa att jag ville åka hem.

jag hade galen hemlängtan och längtade efter att få somna bredvid matson.

så på torsdagkväll kom jag hem igen.

Läkaren tyckte jag skulle stanna ett dygn till, hon var inte säker på att min chock hade lagt sig, eller om den ens har kommit över mig än.. att få nyheten att dom har hittat något på hjärnan kommer som en chock, även om dem säger att det nog inte är något farligt. men det låter otäckt. det var ju absolut inte något jag förväntade mig.. eftersom läkarna på Karlskoga Lasarett inte kunde se vad det var så skickade dom bilderna till läkare i Uppsala, i tisdags, och jag har fortfarande inte fått svar.. det är irriterande.. att dom släpper hem mig med orden "du får inte köra bil på ett halvår, och inte dricka alkohol heller, receptet är redan skickat till apoteket", gör inte heller att det känns särskilt bra.. jag har inte fått bekräftat att det är epilepsi, och jag har inte fått någon information om hur man isf. hanterar det. mats, som var redigt chockad efter att ha upplevt mitt krampanfall har inte heller fått någon information vad detta innebär... det känns förjävligt.. men jag hoppas att när svaren från Uppsala kommer så får vi komma tillbaka på ett samtal, varesej beskeden är bra eller sämre..

de instruktioner jag har fått är att jag inte får stressa och oroa mig.. fint.. det passar ju mig jättebra som blir nervös och stressad och orolig och nervös för minsta lilla... jag har en tenta som ska in den 29:e.. jag har inte börjat skriva på den än, men jag får inte börja stressa över det..

well well.. det är ett fantasiskt nyktert och friskt (nåja) halvår jag har framför mig, då motion och alkohol-avhållsamhet är ordinerat.. i "bruksanvisningen" till medicinen så står det även att jag ska hålla mig ifrån maskiner och verktyg.. såå, from. nu så är det matson som sköter både tvätten, städandet och bil-mekkandet här hemma, bummmer!^^

jag är ganska säker på att det är stavfel och lite tokigt skrivet på sina ställen, men huvudet hänger inte helt med, och speciellt inte såhär på förmiddagen när medicinen verkar på sitt allra trevligaste sätt..^^

nu, dusch och tillfixning, sen en lung och stilla promenix, allting går vääldigt sakta just nu..

Tjingeling!

det var absolut inget fel på maten på sjukhuset, men efterrätten.. Katrinplommon-kräm?? visserligen kan det vara förkalkningar jag har i hjärnan men kom igen, jag är 24 inte 94!