uppe o hoppar!

jaa, en pirrig elin hoppar omkring i lägenheten och vet inte vart jag ska ta vägen.
ska ta tag i disken, och sen plocka undan lite så det är fint här hemma ikväll när f kommer hem..
herreguud, har aldrig känt mig så ut o in, ena sekunden känns allt kanon, och det känns som att det är lungt, det är bara 3 månader, men andra sekunden känns som som att, "neejje, det går aldrig, hur ska jag kunna vara borta o inte hemma i 3 månader?!" men det kommer gå bra, den första tiden kanske inte blir så kul, eller de första nätterna rättare sagt, när man ska sova ensammen, men man kanske vänjer sig.
finns ju värre saker som folk har klarat av^^

imorgon fyller jag år, det känns ju iaf kanaonkul :)