tisdag 12 juli 2011

Tumörjävel!

Fan, imorse strax efter 6 väckte jag mats med hjälp av ett anfall.. Han brukar ha svårt att komma upp den där tiden på morgonen när jobb-klockan ringer men det var ju inte alls meningen att han skulle få en sån väckning..
Fast o andra sidan så är det nog faktiskt bäst att det händer när han är hemma och inte när jag är själv..
Jag minns som vanligt inget av det men det känns i tänderna och munnen att jag legat och bitit ihop och det känns i armarna att jag legat och spänt ihop dom också..
Jaha, fan!
Plocka ut skiten, jag vill inte mer!
Nu har det snart gått en månad sedan jag dubblade dosen på medicin och efter första månaden som jag åt medicinen så kom också dom större anfallen tillbaka.. Det lär ju vara bättre att plocka ut skiten än att öka dosen hela tiden, jag blir ju så sjukt trött av medicinen också..
Fan! Och jag som ska jobba idag, nu finns det en liten risk att jag är så trött att jag inte tänker mig för eller hör ordentligt vad folk säger, eller, att jag försvinner på jobbet.. Jag vill inte! Fy fasiken!

:(

1 kommentar:

Anonym sa...

Ogillar starkt!! Önskar verkligen att du slapp de där anfallen! Kram Åsa H