En groda i en brunn vet ingenting om havet

vissa dagar orkar man ingenting. man tror att det blir bättre för att man går upp, gör sig iordning och snyggar till sig, men när man är klar med det så känns det på precis samma sätt som innan man stressade runt och grejjade. vissa dagar blir man uppäten inifrån.
men jag vet att det kommer bli bra.
har pratat med mamma, o hon förstår, och jag vet att om jag bara ber om det så ger hon mig all hjälp i världen. vilket jag även får från mina M, och mina systrar, dom dagar det funkar. men vissa dagar behöver vi bara hålla sig ifrån varandra, för annars slår vi ihjäl varann.

jag vet att jag har dom som förstår, och som inte vänder sig om i dörren dom dagarna, för det är då som jag behöver det allra mest.
det är inget som jag bara kan bestämma mig för att inte känna. men jag har kommit så pass långt och ner med det att jag förstår att jag inte klarar det själv.
Tack allihopa.
Tjingeling!