Vi är så mycket starkare

fan fan fan
om 8 veckor är jag hemma igen.
56 dagar, om 31 kommer frida, tony o elin.
det är ju ingenting, varför varför varför ska man då, så fort natten kommer och de andra går o lägger sig, behöva bli så förbannat saknig?
skolan gör mycket, den får jag ångest av, men det behöver jag inte ha egentligen, det vet jag, för det går bra, men bara för att det är grupparbeten hela tiden, (på en distanskurs idiotiskt nog) så känns det som att de andra i gruppen stör sig på att jag inte kan vara med vid direktsamtal o liknande. Men va fan ska man göra då, gå upp o vara pigg i huvudet o sätta sig o plugga en timme klockan 4 på morronen?

idag åkte anna o jag till Kejsarens Trädgård, det var fint^^

nu ska jag nog kila ut o springa en sväng, klockan är 23.26 men det är ju 20grader o stjärnklart ute likz^^

Tjingeling!

fan, jag går ut o springer nu