21.56
- ett "måste-samtal"
hela min lediga dag har jag gått och väntat, och väntat
på att klockan skulle bli efter 21.00 så att du skulle ringa.
jag behöver dig verkligen! och så ringer du och när vi lägger på
så känns allt bara värre. förstår du inte att jag behöver dig mer
än nånsin när jag är här och allt känns så fel fel fel.
jag vill att du ska vara den som lyssnar och förstår, och säger bra saker
så att allt känns bra, men det gör du inte. jag får klämma ur dig allt
jag vill att du ska säga, och det känns bara värre när jag vet att du inte
förstår varför jag behöver höra det.
jag vill bara sluta jobba nu så jag kan göra vad jag vill, när jag vill, - kunna åka härifrån.
jag är hemskt ledsen, men jag bor inte här.
inte ens efter 2,5 månad kan jag känna mig lugn och sansad.
vill bara någon annanstanns hela tiden.
men jag vet inte var. helst vill jag bara vara där du är, för då känner jag mig lugn.
men jag vill inte känna att jag kväver dig. eller att du känner att du inte kan göra
det du helst av allt vill göra.
jag vill bara komma hem, sova vakna, och trivas. och det vill jag göra med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar