söndag 25 juni 2006

jag förstod aldrig, varför jag inte riktigt fick vara med.
varför dom men inte jag?
vad gjorde jag som inte dom gjorde,
eller vad gjorde dom som inte jag gör?
jag kommer aldrig förstå,
och jag skulle helst bara vilja strunta i det också, men det går inte.
nu sitter jag här, och undrar varför ingen hör av sig.
men det e klart, dom måste ju inte höra av sig, absolut inte.
vill dom inte så vill dom inte liksom.
men allt skulle ju kännas så himla mkt bättre om man visste
att nån brydde sig. eller iaf sa Hej, nån gång då och då.
när passar man och när passar man inte liksom .

louise, moa och vernica, tack, tack, tack för att ni hör av er emellanåt,
och för att ni inser att det inte är långt att åka om man gör det för att man vill
för att man ser fram emot gott sällskap, och trevliga dagar och kvällar.
ni är verkligen guld värda när man sitter som världens ensammaste människa.
utan någon att vara med eller något att göra.
iluvu .

Inga kommentarer: