Jag vet inte vad jag ska säga, tänka eller göra.
du vet redan alldeles för mycket. och jag, som vanligt, vet fortfarande alldeles för lite.
ändå kommer jag stå där, nästa gång, precis som alla andra gånger, utan att tveka.
det finns en sorts gräns, som med tanke på allt inte betyder ett smack.
men någonstanns i allt finns det väl ändå rätt och fel, eller ?
om du bara kunde säga rätt saker, så kanske jag kunde få
en rätsida på allting.
.:
om du visste hur mycket jag tycker om dig .:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar