tråkit att man inte kan bli ihågkommen.
man bara förväntas finnas där när någon
vill det, eller bara vill höra nått bra.
för jag kan inte va elak tillbaka.
hur lessen jag än blir när någon beter sig så fel,
det funkar bara inte, hur elaka tankar jag än har
om personen, som tex. just nu.
man känner sig bara som nån jäkla reserv som väntas stå
o vänta på att du nån gång ska säga någonting.
men jag är ju här också, när du behöver det
för du vet att jag tar all skit, och att jag aldrig säger eller gör
något tillbaka mot dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar