torsdag 13 april 2006

tack morfar ! jag var telefon rädd förut liksom.
o nu, jag vågar inte svara i telefon, vet inte vad jag skulle säga om det var dom.
och jag vet inte hur mycket jag skulle våga stå emot, eller stå upp för mig själv, och våran familj.
hon skulle krossa mig lika lätt som man slår bort en smula från bordet. jag blir så sur på mig själv för att jag är rädd för henne, för egentligen så e hon ingenting. och utan sitt hårda skal så e hon så liten och tunn. men ändå vet jag att hon skulle få mig att skaka av rädlsa som hon fick tag på mig.
elaka elaka människa, låt oss bara vara ifred.

Inga kommentarer: