jag vet inte vad jag ska säga mer än hjälp.
hjälp du skrämmer mig verkligen.
jag vet, att du är världens snällaste, men jag kan
liksom inte bara ta det här, och sen försöka glömma det.
det går inte, det funkar inte så.
och även om dina tankar är dom enda rätta, och att du
är den enda vettiga människan
i hela världen nu så hoppas jag att du när du vaknar imorgon
kommer till insikt med vad du har sagt och gjort.
jag vet inte om jag kan rädda dig den här gången genom att förneka det.
så som jag gör med alla, för att dom ska må bra.
jag vill kunna tänka på mig själv .
imorgon kommer iaf jag stå upp för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar